• Musik

    Top 10 bosniska Eurovision-bidrag

    Eurovision song contest är enligt mig en av årets höjdpunkter, och Bosniens bidrag är så klart lite bättre än alla andra bidrag, oavsett hur de låter och oavsett vilken plats de hamnar på. I år är BiH inte med i ESC så för att inte sakna BiH för mycket kommer därför här en topp-lista på mina favvobidrag froomm Bosnia and Herzegovina! Så kan vi tillsammans åtminstone låtsas att BiH är med i år.

    #10

    Nino Prses -Hano (2001)

    Den här låten är som ett fult barn bara en mor kan älska. Tanken var väl kanske att det skulle vara ”modernt möter traditionellt” men blev varken modernt, traditionellt eller särskilt bra. MEN, när kommentatorerna för Eurovision kallade bidraget för töntigt och bisarrt, och dessutom drev med Ninos namn så fick de sig en riktig omgång svordomar från familjemedlemmarna Kilim. Ingen kallar bosnier töntiga! Dessutom är låten lite som äckel-goda drycker, efter några gånger så är det inte så fasansfullt dåligt ändå.

    #9

    Deen – In the disco (2004)

    Om Seven up var Bosniens version av Backstreet Boys så var Deen Bosniens Nick Carter, ni som fattar, fattar. Självklart kunde det inte bli annat än succé när han skulle representera Bosnien i Istanbul 2004. När Deen klev ut på scen i ljusa jeans, en tight, vit top och tre ceriseklädda dansare så gapade nog de flesta bosnier. Något liknande hade man inte sett i Bosnien och de flesta siade att vi skulle hamna på absolut sista plats. Deen blev hånad och kallad för allt möjligt i media och på olika forum, men gjorde riktigt bra ifrån sig och tog en 9:e plats i finalen.

    #8

    Maya Sar – Korake ti znam (2012)

    Maya Sar, hennes piano och vackra röst, vad mer behövs? Ingenting om du frågar mig. Jag ryser varje gång jag hör den här låten. Bidraget klarade sig i semifinalen och kom på 18:e plats i finalen, dock förtjänade bidraget en mycket bättre placering än så, enligt mitt tycke.

    #7

    Regina – Bistra voda (2009)

    Regina fick representera Bosnien under en period då det gick ganska bra på Eurovision, vi hade tagit en tredje plats och hamnat i top 10 ett antal gånger, så förväntningarna på Regina var skyhöga och som de levererade! En mäktig låt, lite konstig koreografi (men det är ju Eurovision trots allt) och en 9:e plats.

    #6

    Davor Popovic – Dvadeset i prvi vijek (1995)

    Ett av Bosniens absolut största band var Indexi där Davor var frontfigur. 1995 representerade han dock Bosnien som soloartist med låten Dvadest i prvi vijek, en enkel och otroligt charmig låt som tyvärr hamnade på 19:e plats och som efter Eurovision aldrig riktigt fick något uppsving. Men jag tycker verkligen om den här låten och hans varma röst.

    #5

    Dino Merlin – Love in Rewind (2011)

    Andra gången Dino Merlin representerade Bosnien gjorde han det med ett unikt och otroligt underhållande nummer, jag älskade musiken, koreografin och de där ooaoo i början. Det enda som stör är Mahir som springer runt och, ja vad han nu gör, men det blir bättre när han börjar spela trumpet. Dessutom väger de övriga upp det hela med sitt charmiga sätt. Avslutningen på numret är ren perfektion. En 6:e plats blev det, men borde så klart varit vinst.

    #4

    Dino Merlin & Beatrice Poulot – Putnici (1999)

    Jag kommer aldrig att glömma ögonblicket då jag fick veta att Bosnien skulle representeras av självaste Dino Merlin, en artist inte enbart känd i Bosnien utan hela Balkan och även utanför. Hela min uppväxt har jag lyssnat på hans låtar och gått på hans konserter och nu skulle han representera oss i Eurovision. Det var helt otroligt! Det gick bättre för Bosnien är det hade gjort på många år, det blev en 7:e plats i finalen och en hel drös stolta Bosnier runt om i Europa.

    #3

    Fazla – Sva bol svijeta (1993)

    All världens smärta finns i Bosnien ikväll sjöng Fazla på Eurovision i Irland medan kriget härjade i Bosnien. Detta var första gången som Bosnien deltog som självständigt land. Under omröstningen lyckades man till slut nå det belägrade Sarajevo och enorma applåder utbröt när den kända journalisten Senad Hadzifejzovic svarade ”Hello Millstreet!, Sarajevo Calling”. Detta är en smärtsamt vacker låt och ett bidrag som präglas av oerhört mycket känsla och historia. Ett längre inlägg om Fazla och hans väg mot Eurovision kan du läsa här.

    #2

    Hari Mata Hari – Lejla (2006)

    Bosnien Hercegovinas bästa placering i Eurovision togs av Hari Mata Hari med låten Lejla, detta är faktiskt andra gånger som ett bidrag heter Lejla. Första gången var 1981 då Vajta representerade Jugoslavien. 2006 års bidrag kom på en tredjeplats precis efter Ryssland och Finlands rockmonster. Jag har nog aldrig någonsin hejat på någonting så mycket som jag 2006 hejade på Lejla. Inledningen, de vita kläderna, de traditionella instrumenten, de bosniska tonerna, Haris röst – nämn någonting som inte var magiskt i detta bidrag!

    #1

    Laka- Pokusaj (2008)

    När jag hörde att en av min absoluta favoritartister skulle representera Bosnien i Eurovision höll jag på att göra på mig. Laka och hans syster Mirela är som två sagofigurer tagna ur någon av Tim Burtons filmer. De är kreativa, roliga och otroligt talangfulla och alla tre adjektiven kan upptäckas i deras Eurovision-bidrag. Jag har än idag inte accepterat att den här låter inte vann. Helt ofattbart.

    Så där! Det var mina favoriter, vilka är dina?

  • Reseguider

    5 saker att göra i Jajce, Bosnien och Hercegovina

    Min hemstad Jajce, den kungliga staden, är en plats som under hela mitt liv alltid skänkt mig ro i kroppen och inspiration. Varje gång jag åker till Jajce så kommer jag hem med fullklottrade skrivböcker, med idéer och tankar. Det är någonting särskilt med den staden, vattnet som präglar det med sina floder, sjöar och vattenfall. Historien som med sina olika stormaktsvälden och perioder färgat av sig på stadens arkitektur och själ. Människorna som är bryska och stressade men ändå varma och välkomnande.  

    Om du någon har vägarna förbi Jajce så kommer här tips på vad du absolut inte får missa.  Ja, om du frågar mig alltså.

    5. Medvjed kula -björntornet och området runt

    Medvjed kula, alltså Björntornet, är en byggnad som under min uppväxt har väckt både fascination och rädsla. Det berättas många olika historier om detta torn och varför det heter just Björntornet. Den mest populära historien är att det bodde björnar i tornet och att Jajce-borna slängde in kriminella i tornet som björnarna fick mumsa på. En vän berättar att när han var liten fick han höra att det inte bara var fångar som slängdes in i tornet utan även små barn som inte lyssnade på sina föräldrar. Ord och inga visor, vad gäller barnuppfostran i Bosnien.

    Björntornet syns till höger

    Den andra historien och kanske den mer sannolika, är att tornet fick sitt namn då dess väggar var ”lika kraftiga som en björn”. På vissa ställen är tornväggarna så tjocka som 6 meter. Då jag har en fäbless för det mystiska så väljer jag dock att tro på den första versionen!

    Medvjed kula och dess tjocka väggar

    I huset bredvid Björntornet bor nära vänner till familjen, mormodern i huset umgicks med min mormor, mamman umgicks med min mamma, min pappa var bästa vän med pappan som tyvärr gick bort redan på 80-talet. Så sonsonen, Adnan, och jag var liksom menade att umgås. Vilket vi också gjorde under många år. Detta innebar att jag spenderade mycket tid i området runt Medvjed kula. Lokalen under huset blev ett café och där samlades vi, och många andra, kväll in och kväll ut. När Adnan hittade sitt livs kärlek så höll de en del av bröllopet just där utanför Medvjed kula. Ett typiskt bosniskt bröllop med mycket folk, mycket mat och mycket musik och dans. Helt enkelt underbart. Många fina minnen som har skapat en särskild plats i hjärtat för denna plats.
     

    Hela området är värt ett besökt, tillåt dig själv att stanna upp om du tar dig hit. Titta upp på Medvjed kula och låta fantasin skena iväg,  sitt på kanten av stadsmuren och se på när folk rusar ner till stan eller tillbaka hem, prata med lokalbefolkningen -jag lovar du kommer att få höra de mest osannolika historierna. Gå ner i katakomberna och låt dig fascineras av allt de har att erbjuda. Promenera bort till Sankta Marias kyrka och Sankt Lukas klocktorn. Historien är levande här och den känns i varenda del av området.

    Förresten, familjen Dedic som bor i huset bredvid Medvjed kula har några extra rum som de gärna hyr ut till turister, så vill du bo mitt i Jajces historiska kärna så hör av dig till dem. Här finns information: http://www.jajceadventure.com/index.php/en/accommodation/private-accommodation/private-rooms-in-the-medieval-part-of-town

    4. Vattenfallet

    När du promenerar i centrala Jajce så kan det vara lätt att bara gå förbi den där fina parken mitt i staden, för det är nämligen så att det allra bästa med parken inte syns från gatan. Först när du har tagit dig förbi hela parken kommer du till huvudnumret -vattenfallet! Vattenfallet är Jajces stolthet och det som oftast förknippas med staden. Det ca 20 meter höga vattenfallet brukar beskrivas som platsen där floden Vrbas omfamnar floden Pliva.

    Oavsett hur du väljer att ta dig an vattenfallet så kommer du att bli imponerad, det finns nämligen 3 sätt jag vill tipsa om. Det första är min favorit, att gå genom parken till vattenfallets högsta punkt och stå så nära vattnet som möjligt. Det är omöjligt att vara någon annanstans i tankarna för vattenfallet tar över alla dina sinnen; bruset som överröstar allt, den ljuvliga doften och känslan av vattnet och så klart att få se denna naturkraft på så nära håll är någonting alldeles särskilt.

    Nummer 2. För bara några år sedan byggdes en plattform nedanför vattenfallet vilket möjliggör en fantastisk syn. Ha dock i åtanke att du med största sannolikhet kommer att bli lite blöt om du närmar dig vattenfallet, men oftast är det så varmt på somrarna så de allra flesta har ingenting emot det.

    Det tredje sättet erbjuder varken doften eller känslan men däremot en galet fin utsikt. Från andra sidan Jajce kan man alltså njuta av den här vyn, vattenfallet med staden bakom. Med denna utsikt är det lätt att förstå Jajce-bornas stolthet både över sitt vattenfall men även över sin stad.


    Om du råkar befinna dig i Jajce under första veckan i augusti så har du tur för så brukar staden hålla en simhoppartävling på vattenfallet. Detta är ett spektakel som drar till sig både turister och lokala så var beredd på att trängas! 

    3. Stari grad -medeltida fort

    Hela Jajce är som ett enda stort museum, och Stari grad är kronjuvelerna. Stari grad betyder ordagrant den gamla staden, och är ett medeltida fort. Efter en rejäl uppförsbacke, som i sig är en upplevelse med kullerstensgator och gamla vackra hus, får du betala ca 10kr i inträde och därefter äntligen få kliva in i fortet. För de historieintresserade är fortet en spännande pusselbit i Jajces historia och väl inne är det inte svårt för fantasin att spinna iväg och man börjar föreställa sig hur kungligheterna levde på 1400-talet. Men för de som inte kan Jajces historia kan det vara svårt att greppa betydelsen detta fort har haft, särskilt med tanke på att det inte finns mycket information på plats. Så ett tips är att läsa på lite innan. 
     

    Men historieintresserad eller inte så är rekommendationen ändå att ta sig upp hit, för väl framme kommer du att mötas av en hisnande utsikt som får dig att glömma kullerstensgatorna som fick dig att svettas. Härifrån kan du se ut över hela Jajce, i alla fyra vädersträck.

    Några av mina finaste minnen med mina föräldrar har jag härifrån, vi brukar gå upp till Stari grad minst en gång varje sommar och de brukar peka ut var de bodde som barn, var deras skolor låg och var de olika områdena i Jajce ligger och vad de heter. Självklart ser man vårt hus också, så mamma och pappa går upp hit ibland för att kolla att allt står rätt till med taket.  

    2. Jajces stadskärna

    Hela Jajces stadskärna känns som ett enda stort utomhusmuseum. Vart man än vänder sig så upptäcker man gamla hus, portar och byggnader. Man hittar spår från Österrikisk-Ungerska tiden, från Titos Jugoslavien och från kriget på 1990-talet, allt samlat mellan två medeltida portar, Banja Luka-porten och Travnik-porten. Ska man vara helt korrekt så präglas staden av 4 stormaktvälden: den romerska, den bysantiska, den ottomanska och den österrike-ungerska.

    Ja, det är så häftigt som det låter. Nej, förresten, det är bättre. Om somrarna samsas turisterna och lokalborna om de trånga gatorna, de små butikerna och så klart caféerna. Särskilt mycket folk är det på onsdagar då den lokala marknaden äger rum, då kommer dels handlare men framför allt köpare till Jajce för att hitta de bästa grönsakerna, köttbitarna och ostarna. Ska du besöka marknaden så får du dock inte vara någon sjusovare, de bästa varorna försvinner fort så det gäller att gå upp i tid!

    Jajces stadskärna är liten men det tillåter också att man hinner med ganska mycket under en och samma dag då de flesta sevärdheter är koncentrerade till en hanterbar area. Så när du ska till Jajce ha höga ambitioner om att hinna med mycket, men glöm inte att också stanna upp på varje ställe och njuta av den unika och vackra stad du befinner dig i. 

    1. Brana -badplatsen

    Att jag är så besatt av vatten är kanske inte så konstigt med tanke på att vatten präglar min hemstad Jajce och därmed även mina första år i livet. Två floder som ringar in staden, två stora sjöar, ett vattenfall och så klart Brana.

    Det är inte särskilt konstigt att denna plats toppar min Jajce-lista när detta faktiskt är min favoritplats på jorden. Brana är en anspråkslös badplats som tagen ur en saga. Det första som slår en när man närmar sig är doften; en frisk doft som påminner om doften av färsk vattenmelon blandat med havsbris. Ni hör ju, det blir inte mycket bättre än så! Ett hett tips är att komma dit tidigt på morgonen och få ha den här platsen alldeles för sig själv.  Med tidigt menar jag mellan 9-10, de flesta kommer mellan 12-13.

    Brana är beläget ca 3 km från Jajces centrum och samlar hundratals besökare varje dag under de varmaste månaderna. När yttertemperaturen överstiger 30 grader blir badvattnet över 20 grader varmt. Är man som jag så nöjer man sig med detta; sola, bada, läsa och umgås.

    Men för er rastlösa kan jag tipsa om att ta en promenad till Plivska Jezera som ligger ca 1 km från Brana. Förutom galet vackra vyer kan man där hyra båtar, äta, fika och besöka de världskända kvarnarna. Sen kan man promenera tillbaka till Brana för ett kvällsdopp i solnedgången.

    Det finns inte många matställen eller affärer i nära anslutning till badplatsen så glöm inte att ta med dig vatten och snacks. Ska du bara tillbringa en dag i Jajce och aldrig varit där tidigare så är kanske inte Brana det första jag rekommenderar dig att se men om du har några dagar och vill uppleva någonting utöver det vanliga så vakna tidigt, bege dig till Brana och njut av en plats som alldeles säkert kommer bringa dig ro och avslappning.

    Det var mina 5 bästa tips! Vilken stad i Bosnien och Hercegovina tycker du att man absolut inte får missa?

  • Intervjuer och samtal

    Minnen från 1 maj

    1 maj, vårsolen värmer, grillen doftar gott och 10-åriga Irma nyser för att hon är pollenallergiker. Nej, mina 1 maj-firanden var aldrig så där magiska som mamma och pappa beskrev deras firanden i 1980-talets Bosnien och Hercegovina. Visserligen upplevde vi båda vårvärme och grill men de beskriver en helt annan stämning, en annan tid.  

    1 maj i ex-yu var stort. Arbetarnas dag, hela folkets dag. Alla var lediga, glada och förväntansfulla. Planer på firandet gjordes upp dagarna innan och ju fler man var desto bättre. Trots allt så var ju gemenskapen, det kollektiva, det allra viktigaste. Näst viktigast var så klart det grillade lammet. Och väderprognosen, ja den diskuterades sällan så flitigt som det gjorde precis innan 1 maj. När vi kom till Sverige så fortsatte min familj att fira 1 maj, de första åren var vi många och stämningen påtagligt lik den i BiH. Allt eftersom åren gick så blev vi färre, inte av någon särskild anledning utan kanske för att livet i Sverige var annorlunda och vi så småningom också blev annorlunda. I vår familj fortsatte vi att uppmärksamma 1 maj, dock stillsamt i vår trädgård med mamma, pappa och två småtjejer. Mycket skratt, mycket kött och många pappersnäsdukar för lillsyrran är nämligen pollenallergiker också.  

    Jag har många kära minnen från dessa stunder men de finaste minnena är inte mina egna, det bästa jag visste var nämligen att få ta del av mina föräldrars minnen. Generöst delade de med sig av den ena galna berättelsen efter den andra. Karaktärerna som de målade upp fick ett eget liv i min fantasi och allt de beskrev såg jag tydligt framför mig. Ibland fick vi lyssna på historier som de redan hade berättat en gång, men det gjorde inte så mycket, syrran och jag skrattade ändå, med mamma och pappa men också lite åt dem.

    Så för att föra vidare den här traditionen och för att ni ska få känna på 1 maj-stämningen som jag hade under min barndom har jag bett några personer beskriva sina bästa 1 maj-minnen. Hoppas ni njuter av deras berättelser men också passar på att skapa egna!


    Mamma och pappa 

    En stund av många med skratt tillsammans med familjen

    Pappas första reaktion är lika förutsägbar som den är rolig: Grillat lamm! De berättar om olika saker med enas till slut om en berättelse. En släkting hade precis ätit klart sin portion av det grillade lammet och gick ner till vattnet för att tvätta händerna när han tappade balansen och plumsade ner i vattnet! 


    Almedina Muric Smajlovic 

    Att grilla under första maj har alltid varit en självklarhet i vår familj, precis som hos många andra bosniska familjer. Jag har många fina minnen från denna högtid, men det bästa första maj- minnet är nog när jag och min man grillade för första gången i våran alldeles egna trädgård.

    Det var en underbar känsla att få köpa en grill och sedan tända den i sin egen trädgård. Vi bjöd över familjen och det var en dag full med kärlek, skratt och god grillmat. 


    Sadeta Muric

    Kära Irma, hur ska jag kunna välja ett enda minne? Innan jag börjar så måste jag förklara en sak, det första man måste veta om 1 maj så som vi firade är att detta var den största och bästa dagen på året för kompisgänget. Den här dagen var alla ute i naturen. Kompisgänget var stort och alla umgicks med alla.

    Man drack och åt som om man inte hade sett mat förr. Barnen sprang runt, lammet grillades och kvinnorna serverade maten. Det var en omtumlande och oförglömlig dag. Det är svårt att hitta det finaste minnet men det däremot så kommer jag ihåg en särskilt ovanlig 1 maj. Det var en gång när det började snöa på 1 maj, men vi var envisa och vägrade att ge upp vår tradition och vårt firande. Så vi tog gummibåtar så att vi kunde skydda grillen från snön och fortsatte som om ingenting hade hänt. Skämtsamt sa vi att ingenting kunde förstöra vår ”cejf”. Detta var på den gamla tiden. 


    Meho Kapo

    Första kärleken, första gången jag tjuvrökte, första spelet…det är många ”första” som är svåra att minnas. Men en första maj kommer jag aldrig att glömma, varken dagen eller de beslut som då togs.  

    Året är 1972 och maj är den första. Efter den traditionella sammankomsten runt lägerelden beslöt jag och mitt standardgäng på 8 killar att lämna naturen och bege oss ner till stan, till Bascarsija.

    Det är en bit att gå till Bascarsija så när vi ser spårvagnen närma sig så faller beslut nummer två, vi ska åka med spårvagnen, fast på vårt eget sätt. Vi springer fram till en av vagnarna, hoppar på stängerna på utsidan och ser till att hålla i oss allt vi kan. Det är ofattbart för mig idag att vi ens kunde hålla oss kvar, våra små fingrar höll i en platt kant, skarp som en kniv, medan vi stod på en tunn stång.  

    Nästa station är Carsija och vid en kurva ser vi en kropp ligga på marken nedanför oss. Plötsligt inser vi att vi ju känner igen den där kroppen -det är vår Rajkan som har ramlat av!

    Tredje beslutet tas i tyst samförstånd, resten av gänget hoppar av tåget och springer fram till Rajkan, vi lyfter upp honom och efter en kortare inspektion bär vi honom till närmaste sjukhus. Några undersökningar senare får vi åter träffa vår vän vars arm nu pryds med gips från handled till axel. Lättade över att han mår bra börjar vi stoja och skratta, dekorera gipset med teckningar och olika budskap. Och mitt i allt detta, utan att vi vet om det då, tas ännu ett beslut -1 maj 1972 blev sista gången någon av oss tjuvåkte med spårvagnen. 

    Den gröna spårvagnen som Meho och hans kompisar tjuvåkte med i just den kurvan där kompisen Rajkan ramlade av.

    Texterna på bosniska

    Två av mina vänner skrev sina texter på bosniska och även om denna blogg är tänkt att vara på svenska så tycker jag ändå att det finns en poäng i att dela med mig av deras exakta ord, för vissa saker går helt enkelt inte att översätta.

    Sadeta Muric

    Ne znam sta da izaberem draga moja Irma, Ali hocu svakako da ti nesto napisem. Kao prvo: to je bio najljepsi drustveni Dan u godini (privatni porodici zivot je nesto drugo). Toga dana je Sve zivo vani u prirodi. Drustva su veliki i sarolika. Znalo je biti tjejsnack da se guramo kao na moru na plazi. Jelo se i pilo kao da smo svi iz gladi pobjegli. Djeca su trckarala, odrasli okretali jagnje na raznju, a zene servirale. To su bili burni i nezaboravni dani. Najljepsi je tesko izdvojiti, ali ima jedan najneobicniji: na Prvi maj pao je snijeg iako u nasoj zemlji tada vec sve izvegetira. Mi smo bili uprni, ovilliga se uzelibgumenjake, pokrili cerad razanj i uzivali citav Dan. Salili smo se da nam nista ne moze pokvariti cejf. To je bilo u drivna davna vremena.

    Meho Kapo

    1. maj, dan kad sam spoznao znacenje pojma, odluka!

    Pocetaka ljubavi, ratova, pusenja, kockanja i masa drugog, tesko se sjecamo, ali kad je sta zavrseno, prestalo itekako, bez obzira da li je to nekim ugovorom ili licnom odlukom.

    Godina je 1972. a maj je Prvi. Nakon tradicionalnog druzenja uz logorsku vatru koje se prelilo u kratku noc, moja raja i ja, nas osmorica standardnih, odlucimo da idemo na Prvomajski uranak na Vrelo Bosne. Veoma inenzivnim ”skaniranjem” situacije konstatujemo da tu nema puno toga interesantnog za nas, i taman kad su se cevapi poceli zivahnije po rostiljima kotrljati, odluka, idemo mi na nasu Bascararsiju gdje se mnogo bolje snalazimo. Uz salu i smijeh pretrcasmo Velikom i Malom alejom, susrecuci masu svijeta na putu ka Vrelu Bosne, usput ratujuci sa kocijsima braneci se od njihovih kandzija, cim bi se kocijama primakli jer su znali da ce mo se zkaciti. Polazna, tramvajska stanica, Ilidza, i odluka, ne, necemo se voziti, ”viorit” ce mo. Avanturu je tesko zapoceti na toj stanici i opet, odluka, bez glasanja, idemo do Energoinvesta. Sledeca stanica prema Carsiji.

    Prvi je nas, ”vasingtonac”, sa uskim olucima u koje cak i nasi mali prsti jedva stanu a ivice, ostre k´o noz, urezuju se u njih. Pod nogama tanka lajsna i nije mi jasno ni dan danas kako smo mogli na tome, ne samo stajati, nego i sve one sejtanluke izvoditi. Viorimo mi, viore zastave, drzavne, republicke i partijske sve dok neko ne povika, gotov je. Okrenem se i pogledam tijelo pored pruge kako se valja. Drugari pocese skakati, posto je tramvaj tu usporio zbog krivine a i blizine stanice, Marindvor, na kojoj sam se i ja sigurno otkacio. Potrcasmo prema covjeku misleci da je neko kojega je tramvaj udario ali… ne, to je bio nas Rajkan koji je spao zbog te krivine. Drzi se za ruku, stisce zube i ne govori nista. Mi kao jedan, odluka, dizemo ga i trcima s njim u dom zdravlja u Vrazovoj, tu u blizini.

    Nakon ukazane prve pomoci salju ga na Kosevo u bolnicu, a mi za njim bas kao da smo zvijezda repatica. Opet smijeh i zezanje jer ni ne znamo drugacije. Nista kola hitne pomoci. Bolnica, detaljnije pretrage, slikanja i gips do ramena. Potpisujemo se i saramo poruke po bjelini olovkama i flomasterima koji se odnekud stvorise ,i opet samo smijeh. U sred te ekstaze, u istom trenu, svi stadosmo, pogledasmo se, ne rekosmo nista ali je odlika pala. Od tog dana, tog Prvog maja, nikad se vise niko od nas nije kacio.

    Od tog dana, tog Prvog maja 1972. godine smo se kacili samo za ono sto je mnogo ljepse.