• Reseguider

    5 saker att göra i Jajce, Bosnien och Hercegovina

    Min hemstad Jajce, den kungliga staden, är en plats som under hela mitt liv alltid skänkt mig ro i kroppen och inspiration. Varje gång jag åker till Jajce så kommer jag hem med fullklottrade skrivböcker, med idéer och tankar. Det är någonting särskilt med den staden, vattnet som präglar det med sina floder, sjöar och vattenfall. Historien som med sina olika stormaktsvälden och perioder färgat av sig på stadens arkitektur och själ. Människorna som är bryska och stressade men ändå varma och välkomnande.  

    Om du någon har vägarna förbi Jajce så kommer här tips på vad du absolut inte får missa.  Ja, om du frågar mig alltså.

    5. Medvjed kula -björntornet och området runt

    Medvjed kula, alltså Björntornet, är en byggnad som under min uppväxt har väckt både fascination och rädsla. Det berättas många olika historier om detta torn och varför det heter just Björntornet. Den mest populära historien är att det bodde björnar i tornet och att Jajce-borna slängde in kriminella i tornet som björnarna fick mumsa på. En vän berättar att när han var liten fick han höra att det inte bara var fångar som slängdes in i tornet utan även små barn som inte lyssnade på sina föräldrar. Ord och inga visor, vad gäller barnuppfostran i Bosnien.

    Björntornet syns till höger

    Den andra historien och kanske den mer sannolika, är att tornet fick sitt namn då dess väggar var ”lika kraftiga som en björn”. På vissa ställen är tornväggarna så tjocka som 6 meter. Då jag har en fäbless för det mystiska så väljer jag dock att tro på den första versionen!

    Medvjed kula och dess tjocka väggar

    I huset bredvid Björntornet bor nära vänner till familjen, mormodern i huset umgicks med min mormor, mamman umgicks med min mamma, min pappa var bästa vän med pappan som tyvärr gick bort redan på 80-talet. Så sonsonen, Adnan, och jag var liksom menade att umgås. Vilket vi också gjorde under många år. Detta innebar att jag spenderade mycket tid i området runt Medvjed kula. Lokalen under huset blev ett café och där samlades vi, och många andra, kväll in och kväll ut. När Adnan hittade sitt livs kärlek så höll de en del av bröllopet just där utanför Medvjed kula. Ett typiskt bosniskt bröllop med mycket folk, mycket mat och mycket musik och dans. Helt enkelt underbart. Många fina minnen som har skapat en särskild plats i hjärtat för denna plats.
     

    Hela området är värt ett besökt, tillåt dig själv att stanna upp om du tar dig hit. Titta upp på Medvjed kula och låta fantasin skena iväg,  sitt på kanten av stadsmuren och se på när folk rusar ner till stan eller tillbaka hem, prata med lokalbefolkningen -jag lovar du kommer att få höra de mest osannolika historierna. Gå ner i katakomberna och låt dig fascineras av allt de har att erbjuda. Promenera bort till Sankta Marias kyrka och Sankt Lukas klocktorn. Historien är levande här och den känns i varenda del av området.

    Förresten, familjen Dedic som bor i huset bredvid Medvjed kula har några extra rum som de gärna hyr ut till turister, så vill du bo mitt i Jajces historiska kärna så hör av dig till dem. Här finns information: http://www.jajceadventure.com/index.php/en/accommodation/private-accommodation/private-rooms-in-the-medieval-part-of-town

    4. Vattenfallet

    När du promenerar i centrala Jajce så kan det vara lätt att bara gå förbi den där fina parken mitt i staden, för det är nämligen så att det allra bästa med parken inte syns från gatan. Först när du har tagit dig förbi hela parken kommer du till huvudnumret -vattenfallet! Vattenfallet är Jajces stolthet och det som oftast förknippas med staden. Det ca 20 meter höga vattenfallet brukar beskrivas som platsen där floden Vrbas omfamnar floden Pliva.

    Oavsett hur du väljer att ta dig an vattenfallet så kommer du att bli imponerad, det finns nämligen 3 sätt jag vill tipsa om. Det första är min favorit, att gå genom parken till vattenfallets högsta punkt och stå så nära vattnet som möjligt. Det är omöjligt att vara någon annanstans i tankarna för vattenfallet tar över alla dina sinnen; bruset som överröstar allt, den ljuvliga doften och känslan av vattnet och så klart att få se denna naturkraft på så nära håll är någonting alldeles särskilt.

    Nummer 2. För bara några år sedan byggdes en plattform nedanför vattenfallet vilket möjliggör en fantastisk syn. Ha dock i åtanke att du med största sannolikhet kommer att bli lite blöt om du närmar dig vattenfallet, men oftast är det så varmt på somrarna så de allra flesta har ingenting emot det.

    Det tredje sättet erbjuder varken doften eller känslan men däremot en galet fin utsikt. Från andra sidan Jajce kan man alltså njuta av den här vyn, vattenfallet med staden bakom. Med denna utsikt är det lätt att förstå Jajce-bornas stolthet både över sitt vattenfall men även över sin stad.


    Om du råkar befinna dig i Jajce under första veckan i augusti så har du tur för så brukar staden hålla en simhoppartävling på vattenfallet. Detta är ett spektakel som drar till sig både turister och lokala så var beredd på att trängas! 

    3. Stari grad -medeltida fort

    Hela Jajce är som ett enda stort museum, och Stari grad är kronjuvelerna. Stari grad betyder ordagrant den gamla staden, och är ett medeltida fort. Efter en rejäl uppförsbacke, som i sig är en upplevelse med kullerstensgator och gamla vackra hus, får du betala ca 10kr i inträde och därefter äntligen få kliva in i fortet. För de historieintresserade är fortet en spännande pusselbit i Jajces historia och väl inne är det inte svårt för fantasin att spinna iväg och man börjar föreställa sig hur kungligheterna levde på 1400-talet. Men för de som inte kan Jajces historia kan det vara svårt att greppa betydelsen detta fort har haft, särskilt med tanke på att det inte finns mycket information på plats. Så ett tips är att läsa på lite innan. 
     

    Men historieintresserad eller inte så är rekommendationen ändå att ta sig upp hit, för väl framme kommer du att mötas av en hisnande utsikt som får dig att glömma kullerstensgatorna som fick dig att svettas. Härifrån kan du se ut över hela Jajce, i alla fyra vädersträck.

    Några av mina finaste minnen med mina föräldrar har jag härifrån, vi brukar gå upp till Stari grad minst en gång varje sommar och de brukar peka ut var de bodde som barn, var deras skolor låg och var de olika områdena i Jajce ligger och vad de heter. Självklart ser man vårt hus också, så mamma och pappa går upp hit ibland för att kolla att allt står rätt till med taket.  

    2. Jajces stadskärna

    Hela Jajces stadskärna känns som ett enda stort utomhusmuseum. Vart man än vänder sig så upptäcker man gamla hus, portar och byggnader. Man hittar spår från Österrikisk-Ungerska tiden, från Titos Jugoslavien och från kriget på 1990-talet, allt samlat mellan två medeltida portar, Banja Luka-porten och Travnik-porten. Ska man vara helt korrekt så präglas staden av 4 stormaktvälden: den romerska, den bysantiska, den ottomanska och den österrike-ungerska.

    Ja, det är så häftigt som det låter. Nej, förresten, det är bättre. Om somrarna samsas turisterna och lokalborna om de trånga gatorna, de små butikerna och så klart caféerna. Särskilt mycket folk är det på onsdagar då den lokala marknaden äger rum, då kommer dels handlare men framför allt köpare till Jajce för att hitta de bästa grönsakerna, köttbitarna och ostarna. Ska du besöka marknaden så får du dock inte vara någon sjusovare, de bästa varorna försvinner fort så det gäller att gå upp i tid!

    Jajces stadskärna är liten men det tillåter också att man hinner med ganska mycket under en och samma dag då de flesta sevärdheter är koncentrerade till en hanterbar area. Så när du ska till Jajce ha höga ambitioner om att hinna med mycket, men glöm inte att också stanna upp på varje ställe och njuta av den unika och vackra stad du befinner dig i. 

    1. Brana -badplatsen

    Att jag är så besatt av vatten är kanske inte så konstigt med tanke på att vatten präglar min hemstad Jajce och därmed även mina första år i livet. Två floder som ringar in staden, två stora sjöar, ett vattenfall och så klart Brana.

    Det är inte särskilt konstigt att denna plats toppar min Jajce-lista när detta faktiskt är min favoritplats på jorden. Brana är en anspråkslös badplats som tagen ur en saga. Det första som slår en när man närmar sig är doften; en frisk doft som påminner om doften av färsk vattenmelon blandat med havsbris. Ni hör ju, det blir inte mycket bättre än så! Ett hett tips är att komma dit tidigt på morgonen och få ha den här platsen alldeles för sig själv.  Med tidigt menar jag mellan 9-10, de flesta kommer mellan 12-13.

    Brana är beläget ca 3 km från Jajces centrum och samlar hundratals besökare varje dag under de varmaste månaderna. När yttertemperaturen överstiger 30 grader blir badvattnet över 20 grader varmt. Är man som jag så nöjer man sig med detta; sola, bada, läsa och umgås.

    Men för er rastlösa kan jag tipsa om att ta en promenad till Plivska Jezera som ligger ca 1 km från Brana. Förutom galet vackra vyer kan man där hyra båtar, äta, fika och besöka de världskända kvarnarna. Sen kan man promenera tillbaka till Brana för ett kvällsdopp i solnedgången.

    Det finns inte många matställen eller affärer i nära anslutning till badplatsen så glöm inte att ta med dig vatten och snacks. Ska du bara tillbringa en dag i Jajce och aldrig varit där tidigare så är kanske inte Brana det första jag rekommenderar dig att se men om du har några dagar och vill uppleva någonting utöver det vanliga så vakna tidigt, bege dig till Brana och njut av en plats som alldeles säkert kommer bringa dig ro och avslappning.

    Det var mina 5 bästa tips! Vilken stad i Bosnien och Hercegovina tycker du att man absolut inte får missa?

  • Intervjuer och samtal

    Berättelsen om Indiras barn

    Det är barnen som ska stå i centrum för denna berättelse, säger Indira. Hon vill absolut inte att detta ska handla om henne, men med en så otrolig människa är det är svårt att låta bli. Indira Alikalfic är filantrop, affärskvinna och grundare till välgörenhetsorganisationen Våra barn. 

    Det hade redan börjat skymma och jag kände snöflingor falla lätt mot mitt ansikte. Jag tog en stillsam promenad längs med Drottninggatan, förbi Riksdagshuset för att slutligen hamna i Gamla stan. Under promenaden möttes jag av ett par välklädda personer som skyndade ut från Riksdagshuset och några huttrande turister som försökte njuta av ett iskallt Stockholm. Själv var jag påpälsad och kunde uppskatta både vädret och promenaden.

    Gamla stan, Stockholm

    Café Schweizer i Gamla stan var min ändhållplats så jag klev in, köpte en smörgås och satte mig för att kasta en sista blick på upplägget för kvällens intervju; researchen var gjord, frågorna var nedskrivna, inspelningsappen på mobilen var på, penna och papper var framme. Jag var redo!

    Hur skulle jag ha kunnat veta att det var slöseri med tid? Vad jag än hade gjort så hade jag aldrig kunnat förbereda mig på det som komma skulle.  Jag hade föreställt mig en enkel intervju med raka frågor och svar, årtal, ramar och tydlighet. Istället fick jag någonting mycket mer värdefullt än alla de svar jag trodde jag skulle få, jag fick inte bara höra helt otroliga historier -jag fick uppleva dem. Och det, det kan man inte förbereda sig inför.

    Inte bara grundare av våra barn, även driven affärskvinna

    ”Varför sa du inte till att du ville ha fika?! Jag hade ju bjudit dig! Indira grälade moderligt på mig när hon såg min smörgås. Vi hade precis hunnit hälsa och satt oss ner när Indira upptäckte att jag hade gjort det oförlåtliga. Indira, inte bara grundare av våra barn utan även driven affärskvinna äger flertalet caféer i Stockholm, bland annat det vi satt på denna kväll, och som ägare och värdinna var det ju så klart hon som skulle bjuda på fika. Jag svarade inte så mycket utan log mest för mig själv och tänkte typiskt bosnier.  

    I början var Indira inte med i kallpratet; hon var varm och hjärtlig men hon höll samtidigt ett öga på personalen, tittade lite nyfiket på vilka som klev in på caféet och sneglade på sin telefon. Jag tänkte dock inte särskilt mycket på det utan det var först när jag ställde min första fråga som jag märkte hur hon förändrades helt.

    När Indira fick svara på varför hon startade stiftelsen Våra barn så var det som att se en brasa ta fyr, hela hon sken upp, hennes bruna ögon blev mjukare och fick en varmare ton, hon började gestikulera och med en enorm inlevelse tog hon med mig på en resa jag sent skulle glömma.

    Barn är den mest utsatta gruppen i dagens Bosnien och Hercegovina

    Föräldralösa barn och barn med funktionsvariationer är den mest utsatta gruppen i dagens Bosnien och Hercegovina. Än idag existerar tabun och fördomar kring dessa barn, stöd från samhället och staten är väldigt liten och inte sällan hamnar barnen på gatan istället för de få barnhem som finns, förklarar Indira.

    De barn som får hjälp och hittar till ett barnhem får bara bo där tills de blir myndiga, därefter får de klara sig bäst de kan. Bara för att barnen blir myndiga så innebär inte det att fördomarna försvinner, därför är det ofta svårt för dem att få ett jobb och bli en del av samhället. Av dessa anledningar var det viktigt för vår organisation att initiera en långsiktig satsning för barnen fortsätter hon.

    Inte sällan hamnar barnen på gatan istället för de få barnhem som finns

    Under många år jobbade Indira, hennes syster och massor av andra volontärer med att försöka bygga upp en organisation, en stiftelse, som skulle kunna hjälpa barnen i BiH. Den långsiktiga satsningen och arbetet ledde till att Våra barn idag driver ett barnhem, second hand butik och ett ”half-way-house”, alltså ett hem för de ungdomar som är myndiga men som ännu inte hunnit etablera sig i samhället. Än idag drivs Våra barn enbart av volontärer, alla pengar som stiftelsen samlar in går oavkortat till barnen. Resten, så som möten, resor och andra aktiviteter bekostas av styrelsen och volontärerna.

    Volontärer för Våra barn
    Våra barn och Prins Carl Philip

    2 veckor på barnhemmet i Mostar

    Startskottet för stiftelsen var en vistelse på ett barnhem i Mostar för många år sedan. Efter att ha bott på barnhemmet i över 2 veckor hade hela Indiras liv förändrats. Hon hade sovit på barnhemmet, ätit tillsammans med barnen och lekt med dem. Denna upplevelse fick henne inse att hon inte kunde åka hem till Sverige utan att göra någonting för att dessa små människor skulle få en tryggare tillvaro. I tårar åkte hon tillbaka till Stockholm men lovade att hålla kontakt -ett löfte hon höll med råge.

    Under det kommande året ringde Indira barnen på barnhemmet varje kväll 20.00 och läste upp ett brev. Hon kallade det ”nyheter från Sverige”. De kvällar hon inte kunde fick hon släkt och vänner att engagera sig och ringa. Hon berättar att hennes brev blev mer är bara en rolig rutin för barnen på barnhemmet, de kände sig sedda och framför allt kände de att de hade någon som brydde sig om dem.

    Jag har 52 barn!

    Vissa av dessa barn har Indira kontakt med än idag. Hon börjar berätta om Sanela, en tjej som Indira träffade på barnhemmet och nu har följt i många år. Sanela har haft ett tufft liv men jobbar idag i en av Våra barns second hand butiker. Plötsligt börjar Indira leta efter sin telefon och innan jag hinner fatta vad som händer har hon ringt upp Sanela och ber henne berätta om Våra barn för mig.

    Jag vet inte vem som är mer engagerad i att berätta om den andra; Indira om Sanela eller Sanela om Indira, men kärleken mellan dem är påtaglig. Efter några minuter så lägger Indira på och förklarar att en sådan här nära kontakt har hon med alla barnen från barnhemmen. Skrattandes utropar hon: jag har 52 barn!

    Barn med funktionsvariationer placeras på mentalsjukhus

    Ett annat av barnen som hon har väldigt nära kontakt med är 29-åriga Armin. Armin föddes med ett funktionsvariation som har paralyserat hela hans kropp, berättar Indira, men huvudet är det inget fel på, lägger hon till och fortsätter: han är så otroligt intelligent, diskuterar världshändelser, är sportintresserad och pratar fyra olika språk. Men på grund av hans funktionsvariation bor han på ett mentalsjukhus med minimal möjlighet till utveckling.

    Placering på mentalsjukhus är inte ovanligt för barn och unga med funktionsvariationer i Bosnien och Hercegovina, då det finns minimalt med stöd placeras barnen ofta i redan befintliga institutioner och då oftast mentalsjukhus. Oavsett funktionsvariation. När Indira träffade Armin för första gången hade han spenderat 7 år i ett och samma rum. Allt på grund av brist på en rullstol.

    Tack vare pengarna från Våra barn har Armins livskvalité förbättrats på många sätt, han har en mer aktiv vardag, hans mamma fått lön för att ta hand om honom, någonting som är väldigt ovanligt i BiH och just nu pågår en insamling för att köpa en ny rullstol till honom.

    Indira berättar om när Armin för första gången på 7 år fick lämna mentalsjukhuset. Det blev en utflykt till Sarajevo och Indira och Armin gjorde allt som man måste göra som turist i Sarajevo, de åt cevape, drack bosniskt kaffe och besökte sevärdheter.

    Barnen betyder allt för mig

    Ännu en gång tog Indira fram mobilen och denna gång ringde hon till personalen där Armin bor för att vi skulle få prata med honom. Armin svarade glatt och direkt började Indira att skoja med honom om snygga tjejer som hon har hittat till honom. Armin skrattade så han kiknade och vi likaså.

    Många skratt när Indira ringde till Armin. Till vänster en av Våra barns volontärer Larisa Aganovic

    När vi hade skrattat klart så frågade jag Armin vad Indira och organisationen betydde för honom. Han blev direkt allvarlig och svarade kort: Allt. De betyder allt för mig.

    Vi har alla ett ansvar för dessa barn

    Vi fortsatte att prata och berättelser om barns öden avlöste varandra; Irma som de hittade fastbunden i en rullstol då hon hade en funktionsvariation som gjorde att hon inte kunde sitta upprätt, en annan tjej som hamnade i prostitution, en kille som blev narkotikamissbrukare. Vissa kunde Våra barn hjälpa, andra inte.

    Men vi har alla ett ansvar, vi måste göra det vi kan. Vi kan inte välja att vara medmänskliga ibland, antingen är du medmänniska eller så är du det inte. Sånt går inte att styra med en fjärrkontroll.

    Antingen är du medmänniska eller så är du det inte.

    Medmänsklighet kan man inte stänga av säger Indira.

    Jag lät det vara hennes sista ord och la ner min penna. Vi kramade om varandra länge och till slut sa vi hej då.

    Medan jag packade ihop mina saker och gick mot utgången så kände jag mig alldeles omtumlad. Jag hade blivit otroligt rörd av detta möte med Indira och alla hennes barn. För det är så det känns, genom Indira fick dessa barn sin röst hörd och sin historia berättad.

    Det blev trots allt som Indira ville, en berättelse om barnen

    Till min förvåning insåg jag att Indira trots allt hade fått som hon ville, det blev inte någon intervju om henne. Det var barnen som fick stå i centrum.

    Ute hade skymningen blivit till kväll och snöflingorna hade förvandlats till stora regndroppar som föll i ansiktet på mig. Snabbt skyndade jag mig bort från Gamla stan och mot Hötorget. Jag försökte smälta alla historier jag hade hört, föreställa mig alla barn vars liv jag hade fått en liten inblick i men framförallt undrade jag hur jag någonsin skulle kunna beskriva det jag precis hade hört. De ord jag har att tillgå är helt enkelt för små för att beskriva det stora jag hade fått ta del av.

    Trots det kommer här ett försök. För dessa barn måste få hjälp och ännu mer hjälp.

    Vill du stötta Våra Barn? Det bästa sättet är att bli månadsgivare: http://www.varabarn.nu

  • Historia

    Pyramider i Bosnien

    Världens äldsta pyramider eller nutidens största bluff?

    Bakgrund

    2005 hamnade Bosnien och Hercegovina plötsligt i rampljuset när Semir Osmanagic hävdade att han hade upptäckt en pyramid i Visoko, nordväst om Sarajevo. Ingen kunde tro detta, allra minst jag, men han sa sig ha upptäckt ett berg som hade en oförklarlig triangulär form som inte kunde vara naturlig.

    Efter ett tag så upptäckte han att denna pyramid inte var den enda i området och under ytterligare efterforskningar så upptäckte han inte mindre än 3 pyramider till. Den stora pyramiden fick namnet solpyramiden och de små fick heta: månpyramiden, drakpyramiden och kärlekspyramiden.

    Semir Osmanagic framför publik i Visoko

    I sin bok från 2005 skrev Osmanagic att pyramiderna inte var det enda som de skulle hitta där utan att de så småningom även skulle hitta tunnlar under pyramiddalen. Utgrävningarna fortsatte och under 2006 hittade Osmanagic och hans team vad de påstod var ett stort nätverk av tunnlar, korsningar och kamrar.

    Varför är detta så häpnadsveckande?

    Säg att vi litar på allt Semir Osmanagic säger sig ha upptäckt, dessa berg är verkligen pyramider och tunnlarna under pyramiddalen verkligen skapades för 30 000 år sedan som Osmanagic påstår. Varför skulle detta vara så otänkbart? Människan har ju upptäckt pyramider runt om i världen i alla år, varför inte i Bosnien Hercegovina också?

    Det är så klart inte omöjligt, men om det är sant så omkullkastar det väldigt mycket av det som vi trodde oss ha vetat om vår egen historia. Vi vet idag att de egyptiska pyramiderna är ca 4500 år gamla medan Osmanagic hävdar att de bosniska pyramiderna är 12 000 år gamla. Detta innebär att dagens forskning torde uppdateras både vad gäller människoskapade konstruktioner på Balkan (minst) men även människors tekniska avancemang.

    Underjordiska tunnlar

    Delade åsikter kring pyramiden

    Skeptiker menar att pyramiden är ett naturfenomen och att det finns tillräckligt med bevis för att avvisa Osmanagics teorier:

    • Ovan nämnda argument kring dateringen av de bosniska pyramiderna.
    • Ett sådant här projekt hade krävt massor av människor som arbetade med att bygga pyramiden. I närheten av de egyptiska pyramiderna har arkeologer hittat både gamla bostäder men också efterlämningar av de människor som byggde pyramiden. I Visoko har inget sådant påträffats.
    • I den bosniska kulturen, myterna och legenderna nämns aldrig någonting om pyramider.
    • All forskning som finns idag visar att människan inte hade det tekniska kunnandet under den här perioden för att kunna bygga denna typ av konstruktion.

    Samtidigt så har arkeologer och forskare från hela världen hållit med hela eller delar av Osmanagics teori. De menar att de bland annat har kunnat bevisa att solpyramiden har ett oförklarligt energifält i mitten och hypotesen är att det användes för att bota krämpor och sjukdomar.

    Pyramiderna i Egypten

    Vad tror jag?

    Jag är ärligt talat otroligt skeptisk, utifrån allt som jag lärde mig när jag läste till historielärare så känns detta väldigt osannolikt, men människor har tidigare blivit förvånade av upptäckter som har förändrat vår världsbild. Varför skulle detta inte kunna vara en sådant upptäckt? Min största farhåga är att i ivern att gräva upp pyramiderna så förstörs andra arkeologiska lämningar som kanske inte är lika fascinerande som pyramider och underjordiska tunnlar, men som ändå är av historiskt värde.

    Nyfiken som jag är så kommer jag i sommar förmodligen att åka till de bosniska pyramiderna och se om jag blir en ännu större skeptiker eller om jag kanske blir överbevisad. Hur som helst kommer det att bli spännande!

    Men tillbaka till min första fråga, världens äldsta pyramider eller nutidens största bluff? Vad tror du? 

  • Om Bosnien

    I Bosnien bor 35 utomjordingar men bara en papak

    Mycket i BiH är politiskt känsligt, till och med en befolkningsräkning. Senast gjordes denna genom en enkät i vilken medborgarna var tvungna att ange en etnisk tillhörighet. Med tanke på hur känslig denna information är i dagens BiH var det många som reagerade på detta och visade sitt missnöjde på olika sätt. Många ifrågasatte enkäten, rädda att den skulle användas politiskt av fel skäl, andra protesterade öppet. Men några visade sitt missnöje genom den kända bosniska humorn.

    Istället för att fylla i någon etnisk tillhörighet så fyllde några personer i helt andra saker, så utöver den viktiga uppgiften att det bor 3, 5 miljoner människor i BiH så kan en också läsa att det bor en hel del arter som vi inte hittar någon annanstans än i böckernas och filmernas värld, ja och uppenbarligen i Bosnien och Hercegovina…

    Enligt resultaten från befolkningsräkningen har 35 personer uppgett att de identifierar sig som utomjordingar och utöver dessa finns även 42 Mars-bor. 20 stycken Klingoner (fiktiv humanoid art från Star Trek) och hela 77 medborgare identifierar sig som Vulkanier (också en art från Star Trek).

    Om du beger dig till Ljubusko så kan du där stöta på någon av deras 7 alver (från bla Sagan om ringen), medan Foca har sin alldeles egna varulv. Endast 6 personer i hela Bosnien och Hercegovina har angett att de identifierar sig som ”människor”.

    I Federationen hittar en det största antalet Jedis (från Star Wars), nämligen 47 stycken. Som tur är så finns det dock bara en ”papak” (idiot). Eller ja, finns väl många idioter, men enligt enkäten endast en som identifierar sig som sådan.

    Källa: http://www.bhas.ba/index.php?lang=ba & Al Jazeera Balkans (https://www.facebook.com/AJBalkans/)


  • Mitt Bosnien i media

    Intervju i BHRT

    Exakt en vecka sedan blev jag intervjuad i BHRT om Mitt Bosnien. Efteråt beklagade jag mig för min familj över att jag tyckte att det var svårt att uttrycka mig och hitta rätt ord och jag fasade för slutresultatet.

    Igår kväll var det alltså premiär. Inslaget handlade om att utställningen ”Sarajevo 100 år” fanns att se på Gummifabriken i Värnamo. I anslutning till utställningen fanns många olika aktiviteter och föreläsningar, bland annat den om Mitt Bosnien. Därför tyckte TV-teamet från bosniska programmet ”Dimenzija vise” (BHRT) att det skulle vara intressant att intervjua mig också.

    Här kommer klippet, den korta intervjun med ”Ilma” visas ca 20.40 minuter in i inslaget.

    För er som inte förstår bosniska så säger jag att anledningen till att jag startade den här bloggen är att jag upplever att den bild av Bosnien och Hercegovina som finns i världen och visas i media är väldigt onyanserad. För det mesta handlar det om krig och annat negativt, visserligen är detta också en del av Bosnien och Hercegovina, men det finns så mycket mer. Jag vill visa upp dessa andra delar av BiH; vår kultur, mode, nya idéer och nya företag – visa upp den här mer intressanta sidan av Bosnien och Hercegovina.

    Förutom att de uppfattade mitt namn fel, jag heter ju som bekant Irma och inte Ilma, så är jag faktiskt väldigt nöjd med intervjun!

    Det som jag inte kom med, men som för mig är viktigt att säga, är att den här bloggen också är min egna upptäcktsresa; jag lär mig medan jag gör research och skriver – och det är en av de stora anledningarna till att jag skriver denna blogg. Jag vill inte bara visa upp en annan sida av BiH för andra, jag vill själv också lära mig mer om mitt hemland, både de delar av det som finns i BiH men också här i Sverige.



  • Intervjuer och samtal

    Edin Dzemat-matlagningens Zlatan

    2013 vann, nu mera stjärnkocken, Edin Dzemat det prestigefyllda priset Årets Werner och blev i motiveringen kallad för matlagningens Zlatan. Efter att ha ätit en middag komponerad av Edin så kan jag inget annat än hålla med.

    Jag mötte Edin i förbifarten under utställningen ”Sarajevo 100 år” i Värnamo, han var där som en av huvudkockarna för kvällens middag på Madame. Jag frågade om jag kunde få en intervju och hann knappt berätta varför och för vad, innan han med ett leende svarade självklart!

    ”Bosnien har världens bästa street food”

    Gummifabrikens inspirerande former och färger bjöd på en perfekt miljö att samtala i, att det dessutom spreds dofter från köket från kvällens middag gjorde ju inte saken värre precis.

    På frågan om hans vad hans bosniska favoritmat är så svarar han: Det är så svårt att välja eftersom så mycket är gott, dessutom varierar mina favoriter efter säsong, just nu äter jag helst klepe (köttfyllt pasta) och muckalicu (gryta) och sen är det ju mycket inlagda grönsaker som gäller.
    Sen är det ju alltid gott med en riktigt god burek, lägger han snabbt till. Bosnisk mat är fantastik, jag brukar säga att Bosnien har världen bästa street food!  Att lyssna på när Edin pratar om mat är ungefär som att bli hypnotiserad, man glömmer bort både tid och rum.

    Ur Gott med Dzemat

    Han tycker dock inte att BiH drar nytta av den skatt som finns i landet och dess mat. Om du tänker efter hur lättillgängligt och billigt du kan få högkvalitativ mat så som burek, cevapi och så vidare. Det är ju helt otroligt egentligen fortsätter han. Bosnien borde marknadsföra bosnisk mat mycket mer!

    Edin är ursprungligen från Prozor men uppvuxen i Gislaved. Ända sedan Edin blev klar med sina studier har hans karriär varit spikrak. Bland meriterna finns titeln som lagkapten för svenska kocklandslaget och vinnare i Kockarnas Kamp 2016, han har varit med och utvecklat Brasserie By EDz och Kosta Boda Art Hotell till en matdestination i småländska skogarna. Han har jobbat på några av världens främsta restauranger så som Noma i Köpenhamn och Per Se i New York, men det är först på senare år som hans matlagning har börjat att influeras av hans bosniska bakgrund.

    Detta märks inte minst i han senaste kokbok Gott med dzeMAT där han tillägnar ett helt kapitel åt Bosnien och Hercegovina och tolkar de bosniska traditionella rätterna på sitt sätt.

    Edins unika sätt att tolka det traditionella märktes även på middagsmenyn som bjöd på restaurangen Madame; till förrätt fick vi en annorlunda Begova corba (klar kycklingsoppa) med en krokette på kyckling, huvudrätten bestod av långbakad oxkind med kål och till efterrätt bjöds det på ljummen baklava med glass och lingonsås. Himmelskt gott!

    Varför har vi aldrig ätit glass till baklava innan?!

    Även om Edin är baserad i Sverige så reser han ofta till andra länder för olika jobb och då också gärna till Bosnien och Hercegovina. Hans senaste resa var just till Sarajevo där han var med och lagade mat för den bosniska kändiseliten. När han började prata om BiH blev han uppenbart rörd och hans blick en aning sorgsen, han tycker att det är tråkigt att det skrivs så mycket negativt om BiH, visserligen är mycket av det sant men det är inte särskilt nyanserat menar han. De befintliga delarna som är positiva framhävs inte och det är någonting Edin vill vara med och förändra.

    Edin beskriver att han vill verka för att skapa förutsättningar för unga i BiH samt hitta och lyfta fram det bästa BiH har att erbjuda, som ett exempel på detta så berättar han om den skola för kockar som han har varit med och startat i Sarajevo. Det är viktigt för mig att hjälpa och uppmuntra unga
    människor, både i BiH och runt om i världen. Jag har själv fått kämpa, men hårt arbete lönar sig.

    ”Edin är dessutom ödmjuk, generös och synnerligen vänlig mot alla han möter”

    Citat från motiveringen till ”Årets Werner”

    Genom hela vårt samtal var Edin enormt öppen och trevlig och när jag fortsätter läsa motiveringen till att han vann Årets Werner så inser jag en sak, även om Edin är lika skicklig på matlagning som Zlatan är på fotboll så har jag svårt att se att någon skulle kunna mäta sig med Edins ödmjuka sätt och värme.

  • Mitt Bosnien i media

    Sarajevo 100 år, presentation och intervju i bosnisk TV

    Med min familj klev jag in på Gummifabriken i Värnamo, helt ovetande om hur dagen skulle sluta. En månad sedan blev jag tillfrågad av Värnamo kommuns kulturchef Lars Alkner om inte jag kunde presentera Mitt Bosnien i samband med utställningen Sarajevo 100 år. Jag blev väldigt glad över att bli tillfrågad och självklart tackade jag ja, först efteråt började jag fundera över allt som kunde gå fel. Tänk om ingen kom? Tänk om de som kom blev uttråkade? Tänk om folk tycker att detta är en dålig idé? Tänk om, tänk om, tänk om.

    Tänk om detta blev en av de finaste kvällarna i mitt liv?…tänkte jag inte. Men så blev det! Jag hade knappt hunnit hänga av mig ytterkläderna förrän ett bosniskt TV-team ryckte i mig och ville ha en intervju. Paniken var ett faktum! Att prata och uttrycka mig har jag inga problem med, på svenska. På bosniska är det någonting helt annat. Jag erkände för teamet att jag var lite nervös och de började direkt coacha och peppa mig. De var så otroligt vänliga och professionella. Efter intervjun stannade jag kvar en stund för att de skulle ge mig alla sina idéer på saker jag borde blogga om. Intervjun kan ni se på fredag 15 mars, 21.00, på BHT 1.

    Direkt efter intervjun stötte jag på stjärnkocken Edin Dzemat som jag fick ett fint samtal och en intervju med, ett mycket avslappnat samtal då vi båda blandade bosniska och svenska friskt. Det samtalet kommer i ett eget inlägg!

    Presentationen av Mitt Bosnien gick över förväntan. Salen var fullsatt och där satt människor från hela Sverige; vänner och främlingar, unga som gamla, personer som jag har följt och som har följt mig under många år och jag är så otroligt glad över att ha fått göra denna första presentation inför just dessa människor. De skrattade, de grät och de log uppmuntrande. Så här efter presentationen så är det detta jag mest kommer ihåg, vad jag sa och hur det gick är ett minne som inte känns lika viktigt. De varma ansiktena i publiken är det som innerligt berör mig varje gång jag tänker tillbaka på den här stunden.

    I publiken fanns även min hejarklack, min familj. De stöttade mig, fotade, fixade med tekniken och helt enkelt fanns där som världens starkaste stöd. Tillsammans avslutade vi dagen på restaurangen Madame med en fantastisk middag komponerad av vår egna Edin Dzemat. Tack mamma, pappa, Ajla, Albin och min Jocke för att ni gjorde en fin dag alldeles perfekt.

    En underbar dag tack vare alla er som kom och lyssnade och alla er som läser, ni gör denna resa med Mitt Bosnien till ett äventyr som jag aldrig vågade föreställa mig. Tack för alla kramar, fina ord, idéer och uppmuntran. 

  • Musik

    Från krigets Sarajevo till Eurovision i Irland

    Mitt under pågående krig hålls en nationell musiktävling där vinnaren får representera sitt land i den stora europeiska tävlingen. Tävlingens yngsta deltagare vinner och får under livsfarliga omständigheter fly från belägringen och ut i världen. 

    Det låter kanske som en Hollywoodfilm men detta är precis vad som hände i Bosnien och Hercegovina år 1993. Bosnien och Hercegovina var i krig och Sarajevo under belägring. Muhamed (Fazla) Fazlic, 24-årig modell som innan kriget hade försökt att påbörja en karriär inom musiken, hade precis gått med i den bosniska armén och det dröjde inte länge förrän han blev placerad i arméns musikgrupp. Ordern löd att sjunga och spela var som och när som helst folket behövde underhållning.  

    1993 hade Sarajevo varit belägrat i över 300 dagar.  

    Vi var måltavlor vart vi än gick 

    I en intervju med BBC säger Fazla: Du vill veta någonting om livet under belägringen? Att använda ordet helvete, skulle vara för artigt. Ingen el. Ingen mat. Folk som dör överallt. Vi var måltavlor vart vi än gick. Och det enda vi ville göra var att leva.  

    Ett sätt för invånarna att fly undan verkligheten var Eurovision. I februari 1993 hölls landets första egna kvaltävling till Eurovision och av 11 bidrag var det Fazla och hans band som vann. Bandet bestod av två körtjejer och fyra musiker. Även de fyra musikerna var soldater i den bosniska armén. Det vinnande låten blev Sva bol svijeta (All världens smärta), texten var skriven av bland andra den kända låtskrivaren Fahrudin Pecikoza och musiken av Edin (Dino) Dervishalidovic, mer känd under sitt artistnamn Dino Merlin. 

    Låten handlar om att jag skickar min kärlek till en kvinna som är flykting i ett annat land, och talar om för henne att inte ge upp säger Fazla i BBC-intervjun. 

    Kvinnan han sjunger till är hans flickvän och heter Sanda Bukvic, en journalist som flydde från Sarajevo till Sverige.  

    Vem vill åka på Eurovision i ett krigshärjat Bosnien Hercegovina? 

    Då Jugoslavien hade brutits upp blev det plötsligt fler länder än tänkt som skulle vara med i Eurovision, därför beslutade ESC-ledningen att hålla en regional kvaltävling i Slovenien för de nya europeiska länderna. Men då kriget fortfarande härjade i Bosnien och Hercegovina så fick Frank Neff, talesperson för tävlingen, försäkra Eurovisions jury att även om Bosnien och Hercegovina skulle vinna årets stora final i Irland så hade landet rätt att avsäga sig privilegiet att arrangera nästa års final. För vem vill åka på nästa års Eurovision i ett krigshärjat Bosnien och Hercegovina? 

    Hur som helst, tanken på att Bosnien skulle kunna vinna avskräckte inte juryn utan Fazla och hans band kvalade in till finalen och skulle nu få åka till Millstreet, Irland och Eurovision. 

    Vägen mot Eurovision 

    Kvaltävlingen var dock inte det enda eller första hindret för Fazla och gänget, det främsta hindret var att överhuvudtaget ta sig ur Sarajevo. De påbörjade sin farliga resa under natten, en grupp soldater ledde dem ut ur staden och gav instruktionen att de skulle springa mot bergen och med brasklappen ”bli inte skjutna”. Fazla minns att det var väldigt lerigt där de sprang och vid ett tillfälle så fastnade hans skor i leran, men då de blev beskjutna kunde han inte stanna. Det var först när de hade nått toppen av berget Igman som de vågade sakta ner och någon i gruppen fick tillfälle att ge honom ett par nya skor.  

    Körsångerskan Erka Hadzovic berättar i en intervju med The Independent att natten som de försökte ta sig ur Sarajevo så hade de tur. Erka, Fazla och bandet klarade sig men andra var inte lika lyckosamma, 6 personer dog den natten och 17 skadades. Men Erka avfärdar faran och säger att det är så det var, alla i Sarajevo var vana. 

    Från bergets topp körde ett militärfordon dem till Mostar, varifrån de kunde ta bussen till Zagreb. 

    Kärlek i Zagreb 

    Det första Fazla gjorde när de hade lyckats fly Sarajevo och kommit till Zagreb var att ringa hans Sanda. Hon flög genast till Zagreb och där och då lovade de varandra att alltid vara tillsammans. Någonstans mellan denna romantiska stund och Fazlas uppträdande i Eurovision så gifte sig paret och smekmånaden firades på Irland.  

    På plats i Irland 

    Idag under Eurovision så är all musik förinspelad men 1993 var det livemusik som gällde. Bosnien Hercegovinas dirigent Sinan Alimanovic skulle ha kommit till Irland några veckor efter Fazla och bandet, men på grund av striderna kunde han inte ta sig ur landet. Istället tog den kände Irländske dirigenten, Noel Kelehan, hans plats. Det är också han som syns i början av klippet och anledningen till den applåd som han får.  

    Tillbaka till kriget 

    När Fazla får frågan om vad som han kommer ihåg från detta framträdande så svarar han att det inte att de fick pris för bäst klädda numret eller de stående ovationerna, utan han lyfter fram vikten av att vara där.  

    För oss var detta en allvarlig tillställning. Det var aldrig underhållning. Vi var där för att visa vår självständighet, bevisa den. Vi var de första personerna någonsin att representera Bosnien på en internationell nivå. Vi bekräftade vårt lands existens. 

    Efter framträdandet åkte de flesta ur delegationen tillbaka till det belägrade Sarajevo igen. Fazla berättar att återkomsten till Sarajevo var en chock, både staden och människorna var i ett mycket sämre skick än när han lämnade staden. Jag kommer aldrig att glömma när jag kom tillbaka till Sarajevo och såg min mor, hon hade blivit så fruktansvärt smal på grund av all stress och hunger. Det är tunga och smärtsamma minnen beskrev Fazla för 24sata.info.  

    Dokumentär om Fazla under 2019 

    Jonathan Ellen, en brittisk författare, blev så tagen av berättelsen om Fazla och hans band att han nu tillsammans med gänget har börjat spela in en dokumentär med arbetsnamnet Sarajevo Calling. Målet är att släppa filmen under Cannes Filmfestival 2019. Jag hoppas innerligt att detta verkligen kommer att hända, för det är en dokumentär jag mer än gärna skulle vilja se. 

    Officiella videon

    Källor 

    https://www.eurovisionary.com/sarajevo-calling-film-eurovision-song/
    https://www.independent.co.uk/arts-entertainment/arts-would-you-risk-your-life-for-eurovision-bosnia-herzegovinas-entry-for-eurovision-brings-the-2320118.html
    http://www.bbc.com/culture/story/20160513-when-eurovision-was-a-matter-of-life-and-death
    http://24sata.info/vijesti/bosna-i-hercegovina/228795-fazla-o-15.-maju-1993.-na-putu-iz-sarajeva-do-dublina-trčali-smo-bosonogi-preko-piste,-hapsio-nas-je-hvo….html

  • Om Bosnien

    10 saker du inte visste om Bosnien

    …eller visste men tycker det är kul att läsa ändå!

    #1

    I BiH finns en urskog
    Visste du att urskogen Perucica som ligger i sydöstra BiH är en av de största bevarade urskogarna i Europa? Den finns i nationalparken Sutjeska och kan enbart besökas tillsammans med guider. Kolla in den fantastiska naturen i klippet:

    #2

    Första världskriget började i Bosnien och Hercegovina
    Under ett besök i Sarajevo sköts den Österrikisk-Ungerska kronprinsen Franz Ferdinand och fru Sophie. Händelsen kom att kallas Skotten i Sarajevo och blev startskottet för första världskriget.

    #3

    Bland de första eldrivna spårvagnarna
    En av de första elektriska spårvagnen att drivas på heltid (gryning till skymning) i Europa fanns i Sarajevo redan 1895. Innan detta drogs vagnarna av hästar.

    #4

    Det finns (kanske) pyramider i BiH
    2005 påstod Semir Osmanagic att han hade upptäckt en pyramid i Visoko, Bosnien och Hercegovina. Sedan dess har han upptäckt ytterligare pyramider i området samt underjordiska tunnlar. Forskarvärlden är dock oense huruvida detta faktiskt är människogjorda pyramider eller helt enkelt bara vanliga berg.

    http://pyramidernaibosnien.com

    #5

    Vinter-OS hölls 1984 i Sarajevo
    1984 hölls vinter-OS i Sarajevo. Presskåren i världen förutspådde katastrofspel: arrangemanget, vädret, inkvarteringen -inget skulle bli bra. Så fel de hade, på alla punkter, förutom kanske vädret då. Men dåligt väder är å andra sidan inget unikt för Sarajevo, händer alla städer då och då. Istället blev det härliga spel och det som de flesta tyckte var mest minnesvärt var alla entusiastiska volontärer. Mest känd bland svenskarna som tävlade var Gunde Svan.

    #6

    Bosnien och Hercegovina har vunnit en oscar 
    And the Oscar goes to Bosnia and Herzegovina! 2002 vann filmen Nicija Zemlja (Ingenmansland) en Oscar för bästa utländska film. Danis Tanovic tog emot priset och i sitt tal utbrister han ”This is for my country, Bosnia and Herzegovina!”

    #7

    Världens första moské som införde el
    Gazi Husrev-beg-moskén är inte bara Bosnien och Hercegovinas äldsta och största moské, den är även den allra första moskén i världen som införde el. Moskén är byggdes redan på 1530-talet och så tidigt som 1898 infördes elen.

    #8

    Vilda hästar i Bosnien och Hercegovina
    Området av Livanjsko fältet och berget Cincar är hemvisten till vilda hästar. Åker man bil i närheten av området så kan man ibland se dem beta och springa runt.

    #9

    Sarajevo är Europas Jerusalem
    Trots de konflikter som präglat staden så har det genom historien och även idag funnits tolerans och förståelse för olika religioner. Detta märks inte minst på att du i ett och samma område kan hitta en moské, en katolsk katedral, en ortodox kyrka, och en synagoga.

    #10

    Balkans största filmfestival
    Hålls varje år i Sarajevo och samlar tusentals filmentustiaster från hela världen.  Filmfestivalen initierades nästan direkt efter belägringen av Sarajevo för att återställa landets rika kultur och få tillbaka den urbana känslan i staden. Festivalen har vuxit enormt sedan 1995 och idag är den en folkfest med över 100 000 besökare, den håller på i 9 dagar och det är över 200 filmer som visas.

     Bland de mer kända gästerna finns Angelina Jolie, Robert De Niro, John Cleese  och Juliette Binoche.

    Så fin film om festivalen!

    Mer info om Sarajevos filmfestival hittar du här: https://www.sff.ba