BHUF -förbundet som samlar unga bosnier

Första inlägget i bloggserien Bosnier i Sverige handlar om min, utan tvekan, favoritorganisation i Sverige: Bosnisk -Hercegovinska Ungdomsförbundet (BHUF). Jag beskriver min tid i förbundet och intervjuar två nuvarande styrelseledamöter.

---

Del 1 Min tid i BHUF

När telefonen ringer så blir jag förvånad. Desha? Desha är min vän Dejan Livancic, han brukar väldigt sällan ringa till mig, vi känner varandra, är båda från Jajce men inte mer än så. Jag svarar och hör genom telefonen att han ler när han säger ”men tjeena du”. Vi kallpratar en stund tills han äntligen får ur sig varför han ringer; han undrar om jag är intresserad av att sitta med i styrelsen för Bosnisk-Hercegovinska Ungdomsförbundet. Därefter kommer jag inte ihåg någonting mer. Uppenbarligen måste jag åtminstone ha sagt ja, eftersom de kommande 6 åren sitter jag i styrelsen både som ledamot, kassör och slutligen som ordförande.

Det här är dock inte mitt första möte med BHUF. Långt innan samtalet från Desha börjar jag och min kusin Magda att gå på events som BHUF bjuder in till. Vi åker Sverige runt, träffar folk och går på fester. Förmodligen finns ett högre syfte än fest, ett årsmöte eller utbildning av något slag, men folkbildningen får stå tillbaka i förmån för gemenskapen. För det är just gemenskapen som jag minns. Och så klart människorna.  Jag minns hur imponerad jag var över de äldre ungdomarna som pratade bosniska helt felfritt, över deras engagemang när de diskuterade olika frågor och hur enkelt det verkade för dem att stå framför en publik och tala. 

Jag blir vald till BHUF:s ordförande

Efter många års engagemang, styrelsemöten och seminarier är det min tur. Jag får äran att bli vald till BHUF:s ordförande. Det är dock först när jag själv står på scen och som nyvald ordförande för BHUF, och ser ut över styrelsen vid min sida och deltagarna framför oss, som jag inser det. Jag är de där äldre ungdomarna nu.

Jag njuter av stunden men det är en annan insikt tar över mina tankar: De äldre ungdomarnas, och min (nåja), felfria bosniska kom inte utan övning, engagemanget uppstod inte ur intet och deras scennärvaro var inte plötsligt självklart -nej, bakom allt fanns många timmars hårt arbete. Under tiden i BHUF:s styrelse fick lära oss att stå upp för våra åsikter, att kämpa för våra idéer och att stå på scen och prata.

Det är nu  i efterhand, när jag skriver ner mina tankar, som jag inser hur otroligt utvecklande tiden i BHUF var. Jag har mycket att tacka den bosniska föreningslivet för. Det var en demokratiskola, en skola i kreativitet, administration och argumentation. Framför allt fick jag ett nätverk, en gemenskap och många härliga skratt. 

Därför blir jag så oerhört lycklig av att se att BHUF, inte bara finns kvar idag, utan är bättre och starkare än någonsin. Att fler ungdomar får den här fantastiska möjligheten och att vår fina förbund fortsätter att utvecklas år efter år. Dessutom är styrelsen full av unga engagerade människor varav många faktiskt pratar helt fläckfri bosniska. Två av dem är Ajdina Selimagic och Amina Elezovic.

Del 2 Ajdina och Amina

25-åriga Ajdina bor och studerar ekonomi i Skövde men kommer ursprungligen från Borås. Hon är ekonomiansvarig i BHUF:s styrelse sedan 2017, men har varit engagerad i bosniska föreningen i Borås så länge hon kan minnas.

”Jag växte upp i den bosniska föreningen i Borås, min familj och alla jag kände var aktiva där. Så det var en naturlig plats för mig att vistas på. Jag dansade folkdans, koreograferade och åkte på BHUF:s aktiviteter.”

Jag minns faktiskt Ajdina som barn, hennes föräldrar och storasyster var engagerade på lokal- och riksnivå så vi sågs ofta. Lilla Ajdina var alltid med. I februari 2018 blev jag inbjuden till BHUF:s årliga gala för att vara med i ett panelsamtal och fick då för första gången träffa lilla Ajdina som vuxen. Det var ett fint möte, kanske något känsligare för mig än Ajdina. Att se den lilla tjejen som vuxen och dessutom styrelseledamot i BHUF, var någonting alldeles speciellt.

När jag frågar Ajdina varför hon engagerar sig i BHUF så sätter hon ord på någonting som många av oss känner igen, i alla fall gör jag det.

”När jag kom till BHUF så kände jag att vi alla hade ett gemensamt språk, inte bara det att vi alla kunde både svenska och bosniska och därför kunde blanda hejvilt men att vår bakgrund och kultur var så lik. Jag kände direkt en tillhörighet och gemenskap. Man blir förstådd på ett annat sätt.”

Nu lever jag i BHUF-bubblan

Amina, 21, bor i Växjö där hon pluggar fred och utveckling. Hennes bakgrund är lite annorlunda är den genomsnittliga bosnier-svensken. Hon bodde nämligen i BiH till det att hon var 12, hon  flyttade då till Finland och därefter till Sverige. Även i Finland var hon aktiv inom föreningslivet och politiken. När hon kom till Sverige var planen att hålla sig lugn och inte engagera sig i någonting, men efter ett tag började det klia i henne.

”Jag har varit ideellt och politiskt engagerad i 9 år, tröttnat lite och tänkt att jag skulle vila från allt nu när jag hade flyttat till Sverige. Men efter ett tag kunde jag inte stå ut längre. Jag kände till BHUF sedan innan och hörde av mig till dem, via Instagram faktiskt, och frågade om jag kunde engagera mig. Strax därpå blev jag invald i styrelsen och nu lever jag i BHUF-bubblan.”

Varför just BHUF?

Jag ber Amina beskriva varför hon har valt engagera sig i just BHUF.

”Det är svårt att förklara. Man måste känna av det själv. Jag har suttit i många styrelser och har haft olika anledningar till varje, men BHUF är speciellt. En kväll minns jag särskilt, jag sitter och pärlar armband inför galan, och plötsligt känner jag:  det här älskar jag. Jag har så mycket kärlek för BHUF. Känslan som man får av gemenskapen och känslan av att förändra är obeskrivlig. Att engagera bosniska ungdomar, få dem att minnas sitt hemland. De flesta är födda i Sverige medan jag är uppvuxen i BiH så jag ser saker från ett annat perspektiv. Genom ungdomarna i BHUF känner jag att det finns hopp för kommande generationer också, att de kommer att komma ihåg sitt hemland och språk.”

Ett minne som tjejerna minns särskilt från tiden i BHUF är årets BHUF-gala. De beskriver galan som glammig men hemtrevlig, många härliga människor och ett viktigt ändamål. Under kvällen lyckades de samla ihop ca 90 000 som kommer att skänkas till barnhem i BiH. Initiativet som de har namngett ”Zajedno smo jaci” (Tillsammans är vi starkare) hoppas de båda ska kunna bli en egen insamlingsstiftelse, kopplad till BHUF.

Vad händer kommande år i förbundet?

Det närmaste året händer det mycket i BHUF, de ska anordna en fotbollsturnering inom kort, en skidresa i december och en resa till BiH efter årsskiftet. Ajdina berättar sorgset att årsmötet också närmar sig. Då kommer det nämligen vara dags för henne att kliva av. Hon tröstar sig dock med att hon ju fortfarande kommer att kunna vara med på alla BHUF:s events! Också Amina är osäker på framtiden, hon har en praktikperiod som närmar sig och den kommer förmodligen att göras utomlands, vad detta innebär för hennes engagemang i BHUF kan hon inte svara på.

”Vi får helt enkelt se. Kan jag inte kombinera skolan och praktiken med styrelsearbetet så får jag vara engagerad på något annat sätt. Så lätt blir de inte av med mig!”

BHUF i framtiden

I framtiden hoppas Ajdina och Amina på ett ännu större och starkare BHUF. Ajdina lägger till att hon önskar se annorlunda och spännande idéer från den nya styrelsen medan Amina trycker på vikten att bevara den bosniska andan och skapa stolthet över vår bakgrund.

Ajdina avslutar med en hälsning till nya styrelsen.

”Var inte för långsamma med att försöka genomföra era idéer, tiden i styrelsen går snabbt! Tro mig, jag vet.”

BHUF har funnits sedan 1994 och samlar över 2200 bosniska ungdomar från hela Sverige. Om du är intresserad av att läsa mer om deras arbete och själv bli medlem så gå in på www.facebook.com/savezomladine

Liknande inlägg