Krönikor

Farfar och valnöten

Detta är ett gästinlägg av underbara Irma Vranesic. En varm och personlig berättelse om kärleken till sina barn, sitt land och magin i böcker och ramsor.

Jag skulle överdriva om jag säger att min farfar och jag stod varandra nära. Men att säga att  han var en alldeles särskild farfar – det stämmer nog mitt i prick! De minnen jag har av honom är fulla av skratt och humor. Han var rolig och älskade att skoja med mig och lillebrorsan. Före kriget i Bosnien bodde farmor och farfar i ett mindre hus i norr västra Bosnien. Vi brukade hälsa på rätt så ofta. En höst när vi precis hade kommit stod en valnöt mitt på bordet i deras trädgård. Det var varmt och milt, luktade valnötter och paprika i farmors utekök. 

Brorsan snappade valnöten rätt så otåligt och funderade på hur han skulle knäcka den. Pappa fixade det åt honom, så klart, men istället för en valnötskärna, fanns där en liten godisbit! Vad i hela världen gjorde den där?! Farfar och pappa påstod att det var en alldeles speciell valnöt som bara speciella barn fick. Gissa hur glada brorsan och jag var?

Farfar hade många andra roliga leksaker för oss. Bland en av de som jag fortfarande minns lukten av är en gammal ankhane gjord utav plast som vi brukade leka med. Tror ingen unge idag skulle leka med något sånt, men farfar gjorde den väldigt rolig! I samband med ankhanen börjar en liten ramsa dansa runt i mina minnen. Det är den om just en liten ankhane med glasögon som ska lära små ankungar att skriva och läsa. Men ankungarna vill allt annat än sitta i skolbänken! 

Farfars ankhane hade också glasögon! Jag vet inte om det var hos honom jag hörde ramsan först eller om det hände samma dag som anekdoten om valnöten, men i mina minnen förknippar jag de två händelserna med varandra. 

Som sagt, vi stod varandra inte så nära. Han och jag var knappast en Heidi och hennes farfar. Men minnena jag har med honom skulle jag aldrig byta ut. 

Här kan du lyssna på ramsan:

Om författaren
Jag heter Irma Vranesic och är 37 år gammal. Född och delvis uppvuxen i Bosniens kungliga stad Jajce. På grund av kriget 1992 flydde min familj till Sverige där vi levde i fyra år innan vi flyttade tillbaka. År 2016 flyttar jag tillbaka till Sverige, den här gången med min egen familj. 

Professionellt så är jag en utbildad lärare i engelska och en Montessorilärare. Har även jobbat som tolk. Jag älskar språk, så jag läser (och försöker skriva!) mycket på bosniska, engelska och svenska.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.