ARK D-0 -Titos underjordiska bunker

Tito, underjordisk bunker, statshemligheter -kan ett museum bli mer spännande än så? Jag tror inte det.

Så länge jag kan minnas har jag fått höra spännande och kittlande historier om Tito. Allt från hans excentriska sätt att leva och driva ett land till hur miljontals tårar föll på hans begravning. Inte bara från folket, utan hur hela världen sörjde. Jag misstänkte rätt tidigt att alla historier som mina vänner och släktingar berättade kanske inte var helt historieenliga, och senare när jag utbildade mig till historielärare visade det sig att min magkänsla hade stämt.

Vacker utsikt längs med vägen från Jajce till Konjic

Trots alla de överdrifter som omger Titos historia så är det svårt att ändå inte bli fascinerad av honom och hans liv. Bara det faktum att han lät bygga en hemlig, underjordisk bunker vittnar om att en knappast behöver ta till överdrifter för att intressera någon, sanningen om Tito räcker gott och väl.

Konjic är en liten men mysig stad i södra BiH

Året var 1953; Tito styrde Jugoslavien med järnhand och hotet om ett kärnvapenkrig var ständigt närvarande. Samtidigt påbörjades en hemlig operation i berget Zlatar, strax utanför den lilla staden Konjic i södra BiH. En hemlig, underjordisk bunker som var tänkt att fungera som skydd år Tito, hans fru och 350 av Titos närmaste partimedlemmar. Enbart en handfull människor kände till hela sanningen om operationen och alla arbetare valdes noggrant ut och var tvungna att skriva på ett sekretessavtal.

26 år och 4,6 miljarder USD senare stod bunkern färdig. Över 100 sovrum, konferenslokaler, två storkök, planeringsrum och kontor byggdes och inreddes tidsenligt. Bunkern byggdes för att husera de 350 personerna i 6 månader utan att de skulle behöva gå ut. Detta ställde så klart även krav på ett, då, supermodernt ventilationssystem, enorm vattentank och bränsletankar.

Det skulle dröja ända tills 1990-talet tills denna statshemlighet avslöjades. Kriget som bunkern byggdes för kom aldrig. Däremot drabbades regionen av ett annat krig, och order från den Jugoslaviska armén (JNA) var att bunkern skulle förstöras. Orden åtlyddes inte och istället överlämnades den till den Bosniska regeringen som i sin tur tillsatte 5 soldater för att vakta konstruktionen.

Idag är bunkern ett museum som även huserar diverse konstprojekt. Det är en ganska märklig men fascinerade blandning att gå runt i; Titos militäriska stil blandad med nutida färgstarka installationer.

Vi, jag, Jocke, mamma och pappa, kom till bunkern någon gång mitt på dagen, eftersom du enbart kan besöka bunkern tillsammans med en guide så hade vi varit i kontakt med en turistbyrå i förväg för att försäkra oss om att det fanns platser den tiden vi hade tänkt att gå. Från Konjic till bunkern är det en bilresa på ca 15 min. Väl framme möts vi av små stugor. Ingen skulle någonsin kunna misstänka att en enorm bunker gömde sig bakom dessa.

När du har gått igenom den minimala stugan så kommer du till en tunnel som känns som någonting från en sci-fi film. Tunneln tar dig till själva bunkern som är formad som en hästsko. Därefter börjar själva rundvandringen och vi fick titta in i alla möjliga rum. Då ventilationen vad så pass modern så har allt i bunkern bevarats väldigt bra, så det var jätteroligt att se gamla tapeter, möbler, skrivmaskiner, kodmaskiner osv.

Den guidade turen var väldigt bra och guiden var otroligt kunnig och pedagogisk. Vi gick tillsammans med ett tiotal andra turister men guiden var väldigt mån om att anpassa sig efter gruppen. Sen är ju bunkern, som sagt, enorm så vi behövde verkligen inte trängas. En fråga som gnagde i oss alla var hur sjutton de kunde dölja bygget av detta enorma komplex för alla Konjic-bor. Hur sant det är vet jag inte, men en av guiderna hävdade att de använde sig av postens lastbilar för att frakta byggmaterial, på så sätt var det ingen som misstänkte att någonting märkligt pågick. Kul historia oavsett sanningsgrad!

Vi var alla helnöjda med besöket! Kanske mest pappa som dels är väldigt historieintresserad men också född på 60-talet i BiH. Så han hade en massa personliga kopplingar till det som guiderna berättade om. Det var kul med alla konstprojekt även om jag, personligen, tyckte att bunkern i sig var tillräcklig att besöka.

Jag vågar påstå att detta museum är en av de absolut mest intressanta i hela BiH och definitivt värt en omväg!