Sarajevo 100 år, presentation och intervju i bosnisk TV

Med min familj klev jag in på Gummifabriken i Värnamo, helt ovetande om hur dagen skulle sluta. En månad sedan blev jag tillfrågad av Värnamo kommuns kulturchef Lars Alkner om inte jag kunde presentera Mitt Bosnien i samband med utställningen Sarajevo 100 år. Jag blev väldigt glad över att bli tillfrågad och självklart tackade jag ja, först efteråt började jag fundera över allt som kunde gå fel. Tänk om ingen kom? Tänk om de som kom blev uttråkade? Tänk om folk tycker att detta är en dålig idé? Tänk om, tänk om, tänk om.

Tänk om detta blev en av de finaste kvällarna i mitt liv?…tänkte jag inte. Men så blev det! Jag hade knappt hunnit hänga av mig ytterkläderna förrän ett bosniskt TV-team ryckte i mig och ville ha en intervju. Paniken var ett faktum! Att prata och uttrycka mig har jag inga problem med, på svenska. På bosniska är det någonting helt annat. Jag erkände för teamet att jag var lite nervös och de började direkt coacha och peppa mig. De var så otroligt vänliga och professionella. Efter intervjun stannade jag kvar en stund för att de skulle ge mig alla sina idéer på saker jag borde blogga om. Intervjun kan ni se på fredag 15 mars, 21.00, på BHT 1.

• 

• 

• 

Direkt efter intervjun stötte jag på stjärnkocken Edin Dzemat som jag fick ett fint samtal och en intervju med, ett mycket avslappnat samtal då vi båda blandade bosniska och svenska friskt. Det samtalet kommer i ett eget inlägg!

• 

• 

Presentationen av Mitt Bosnien gick över förväntan. Salen var fullsatt och där satt människor från hela Sverige; vänner och främlingar, unga som gamla, personer som jag har följt och som har följt mig under många år och jag är så otroligt glad över att ha fått göra denna första presentation inför just dessa människor. De skrattade, de grät och de log uppmuntrande. Så här efter presentationen så är det detta jag mest kommer ihåg, vad jag sa och hur det gick är ett minne som inte känns lika viktigt. De varma ansiktena i publiken är det som innerligt berör mig varje gång jag tänker tillbaka på den här stunden.

• 

• 

• 

• 

I publiken fanns även min hejarklack, min familj. De stöttade mig, fotade, fixade med tekniken och helt enkelt fanns där som världens starkaste stöd. Tillsammans avslutade vi dagen på restaurangen Madame med en fantastisk middag komponerad av vår egna Edin Dzemat. Tack mamma, pappa, Ajla, Albin och min Jocke för att ni gjorde en fin dag alldeles perfekt.

En underbar dag tack vare alla er som kom och lyssnade och alla er som läser, ni gör denna resa med Mitt Bosnien till ett äventyr som jag aldrig vågade föreställa mig. Tack för alla kramar, fina ord, idéer och uppmuntran.